För 395 dagar sedan blev jag tillsammans med världens (enligt mig) finaste kille. Ni vet vem han är eftersom att han är en stor del av mitt liv och ofta nämns här på bloggen. Jag kände att jag behövde skriva av mig lite om kärlek. När jag började ettan på gymnasiet var min sista tanke att jag skulle skaffa pojkvän. Jag hade inte tiden, ville satsa på skolan och stå på egna ben. Jag behövde ingen mer än mig själv liksom. Ett förhållande fanns inte på kartan. Sen lärde jag känna Micke. Under början av vårterminen i tvåan insåg jag att det där förhållandet jag verkligen inte hade tid med inte var särskilt långt borta. Jag blev helt enkelt kär. ♥ När man blir kär, ja då blir man kär och en del saker i ens liv kanske prioriteras om. Så var det i alla fall för mig. Självklart betydde skolan, ridningen och kompisar fortfarande mycket, men han skulle också ha plats nu; ofta. Det var inte så att jag klagade över det för jag älskar att umgås med honom och där och då, precis i början var det i princip det enda jag ville göra hela tiden. Det är faktiskt nästan så fortfarande, men jag vet att det finns annat som också måste göras, så jag har blivit bättre på att kontrollera mig själv. ;) 

 

Jag vet att det kan vara svårt för människor som inte haft ett seriöst förhållande att förstå att man ofta/alltid vill vara med varann, att man pussas inför andra, att man har svårt att låta bli varann osv... Det hade jag också innan jag för första gången upplevde riktig kärlek. ♥ Nu har jag istället svårt att hindra mig själv från att göra det nämnda ovan. 
Att vara tillsammans med Micke har gett mig väldigt många nya erfarenheter. Jag har lärt mig mycket mer om mig själv och upplevt sidor jag inte visste att jag hade. Jag har även fått chansen att utvecklas tillsammans med en annan person vilket är en enorm livserfarenhet som jag hoppas att jag får fortsätta bygga på. ♥