Framtiden

Ibland tänker jag så mycket att det känns som att hela huvudet ska explodera. Jag övertänker en del saker fruktansvärt mycket, vrider och vänder, funderar och undrar hur saker och ting kommer se ut om två veckor, om två månader och om två år. Var kommer jag stå då..? Vad kommer jag göra..? Kommer jag göra något jag vill...? Kommer folk som finns i mitt liv idag fortfarande finnas kvar...? Så många frågor som inte har några svar just nu. Om två veckor, två månader och två år då vet jag, men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är rädd för framtiden. Samtidigt är jag självklart lite taggad på att bygga upp mitt eget liv och stå på egna ben, men till största delen tycker jag att det är lite läskigt. Jag måste sluta övertänka allt så mycket och leva lite här och nu istället...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback