Vet ni vad? Jag har kommit fram till en sak som jag verkligen inte tolererar. Och det är vuxna människor som inte kan lyssna på ungdomar. Det gör mig helt galen. Jag menar bara för att jag är 17 år gammal och inte har levt hela mitt liv och inte har lika mycket "livserfarenhet" som vuxna människor så betyder väl inte det att jag bör behandlas som en 3-årig barnunge som inte vet hur man stavar sitt namn?
Men uppenbarligen finns det en del vuxna som anser att man ska göra det. Jag är en person som i frågasätter saker som jag tycker är fel. Jag vill inte dra mig undan, vända ryggen till och låtsas som att allt är okej när det inte är det. Sådan är inte jag som person. Jag vill ha ett svar och jag ställer frågan och jag lyssnar alltid på den jag talar med. Vi behöver självklart inte ha samma åsikt, men jag lyssnar ändå. Jag kan säga så mycket som att jag hade aldrig kunnat drömma om det bemötandet jag fick av dessa vuxna i denna situation. Trodde inte att det existerade.

Och ja, jag blev behandlad som en barnunge när jag hade åsikter om en sak. Jag fick inte prata till punkt, allt jag sa var tydligen fel och personerna i fråga tittade på mig med en blick som sa "Lilla gumman, nu är det såhär att vi vet mycket bättre än vad du gör i den här frågan." Åh det gör mig spyfärdig, uääääk!

Eftersom att vuxna har levt längre än vad jag som 17-åring har gjort borde det vara de som vet hur man lyssnar på andra, respekterar varandra och ger alla en chans eftersom de har varit i många fler sådana situationer än vad jag har varit. Men nej, tyvärr är det jag som ungdom, tonåring och som levt på denna jord i 17 och ett halvt år som vet hur man ska bete sig i en diskussion.
En del vuxna har nog aldrig lärt sig vad ordet respekt betyder och det skrämmer mig något fruktansvärt. Jag tänker i alla fall se till att jag lär mig och kommer ihåg det när jag blir "stor".

Det är vuxna människor vi barn och ungdomar ska se upp till och lära oss av. Ibland undrar jag om det inte borde vara tvärtom...