Jag vaknade med en nervös klump i magen. Det var idag det gällde! Skulle jag våga eller skulle jag banga? Jag fick knappt i mig någon frukost utan satt mest och funderade om jag skulle eller inte. Igår kväll var jag säker, imorse när jag vaknade var det ett solklart nej och nu var jag tvungen att välja... Men jag visste att jag ville, att det var en av mina högsta drömmar även om det verkade sjukt läskigt! Vi körde tillbaka till Bloukrans Bridge och när jag kom dit fick jag fylla i papper och därefter satte de en sele på min kropp. Efter en timmes väntan leddes jag ut genom en gång 216 meter ovanför marken tillsammans med 20 andra. Golvet var av smala stålpinnar så man såg rakt ner. (Min första tanke var "Okej så högt är det inte!") Tillslut nådde vi mitten på bron och vi fick ställa oss där bland linor, rep, karbinhakar, gummi och personal. Vikten kontrollerades och de första fyra blev utpekade... Jag stod nervöst och väntade på min tur och jag behövde inte vänta länge. Nu skulle jag göra det. Jag skulle hoppa bungeejump. De placerade två "kuddar" runt mina vader och karbinhakar till selen. Jag fick ett rep som band ihop fötterna och därefter fästes linan. Jag fick hjälp av två killar att hoppa fram till kanten, precis så långt att tårna pekade utanför. De släppte mig och tog tag i mina armar. Jag vinglade till men stod upprätt. (Jag hade ingenting i huvudet här. Det kändes inte fel, jag var inte rädd, snarare bara extremt taggad). Sedan sa de i kör 5,4,3,2,1, BUNGEEEE! Och då lutade jag min framåt och sen hoppade jag...

De första 2 sekunderna av det 5 sekunder långa fallet går inte att beskriva. Skulle man frysa ögonblicket där jag precis hade hoppat ut så skulle man se hur långt ner det var och hur långt jag skulle falla (det var det jag hade i huvudet precis då "Jääävlar!"). Sekunderna känns väldigt långa när man är där i luften. Jag skrek rakt ut precis när jag började falla och när det gick upp för mig hur länge jag skulle falla så försvann skriket och suget i magen tilltog. Under de 5 sekunderna man faller uppnår man en hastighet på 120 km/h och sen när det bromsas och vänder är det en otrolig kraft! Den går inte att förklara, men den var betydligt större än vad jag trodde den skulle vara. Det kändes ungefär som att alla organ i kroppen hamnade i huvudet och sen i tårna. Efter vändningen flyger man upp igen och i nån sekund svävar man. Skulle jag dra en parallell hur den sekunden kändes skulle jag säga tyngdlöshet. Inte för att jag själv varit tyngdlös men jag kan tänka mig att det är så det känns. Sen var det ner igen och därefter hängde man upp och ner och gungade i ganska skön takt. ;) När jag hängde där för mig själv gungades i fötterna var det första jag sa "Knas!" Hahahaha! ;)

Sedan virades en kille ner och "hämtade" mig. Han frågade hur det var och sen ville han ha en high-five haha! Han frågade också vad min nästa utmaning var och jag sa: "Fallskärmshoppning". Vi får se hur det blir med den saken.. ;) Utsikten på väg upp var enorm. Bron jag hoppade ifrån är världens högsta bungeejump bro, 216 meter hög. Väl uppe tog de av alla grejer och då var jag helt skakis och vågade inte släppa deras händer när jag satt där hehe! När jag väl kom upp på fötter började jag asgarva! Jävlar vilken grej! Jag hade slängt mig ut från en bro som var 216 meter hög utan att tveka en sekund. Vad var det för fel på mig? ;) Jag hade sett min höjdrädsla i vitögat och även om jag fortfarande är höjdrädd så har jag insett att det bara sitter i mitt huvud. Det var det sjukaste, häftigaste, galnaste, mest adrenalin givande jag någonsin gjort i hela mitt liv! Helt klart en bra inledning på 2013.

"Fear is temporary, regret is forever" 

Face fear - face adrenalin
www.faceadrenalin.com

Får ni chansen säger jag bara "DO IT!" Ni kommer inte att ångra er! :D

På eftermiddagen åkte vi ner till en by och åt lunch, sen kollade vi på en strand och även på en liten öppning där vattnet kommer in i lagunen vi bodde vid. :) Dagen avslutades med middag i området "Waterfront". Gott och mysigt! Jag köpte även världens snyggaste jacka. ;) Vi packade väskorna precis innan vi sov. Imorgon var det dags för att resa vidare.