Den här dagen kommer jag komma ihåg länge i mitt liv. Den var både fruktansvärt jobbig, hemsk, intressant och glädjande. Vid 9-tiden (efter en hotellfrukost som blev mindre och mindre varje dag) så blev vi upphämtade av en chaufför som skulle köra oss runt i "förorterna" kring CT, eller snarare sagt i "kåkstäderna" eller "townships" som han sa. En kåkstad är en "stad" där människor bor extremt tätt ihop i typ skjul (de har byggt hus av vad de kan hitta). Det finns inget riktigt avlopp, inga riktiga toaletter (dass)... Vatten har de och även el i några av kåkstäderna. Det finns inga riktiga vägar mellan husen och de står fruktansvärt tätt ihop. I Kapstaden bor det nästan 5 miljoner människor. Vill ni veta hur många av dem som lever i kåkstäder? 2,1 miljoner... Det är som att hela Stockholms befolkning skulle bo i en kåkstad. Den största kåkstaden har 1 miljon invånare... En miljon!! Kåkstäderna har bildats genom apartheid systemet som infördes i Sydafrika i början av 1900-talet där man skiljde på olika människor, främst svarta och vita. De vita fick bo kvar i städerna och de svarta skulle ut ur framförallt distrikt 6 i CT och bort ut på landet. Därav byggde de små hus som de kunde bo i. När Nelson Mandela blev president så försvann apartheid (och de är ca 30 år sedan, inte länge sedan alls...) och han och hans parti försökte ordna upp landet igen. Den nya regeringen har fortsatt på det spåret och håller på att bygga små hus istället för skjul i kåkstäderna, men på grund av korruption (mutor) så går det långsamt. 

Vi började rundturen med att se på kåkstäderna utifrån. Chauffören/guiden berättade om de, massa fakta osv... Sedan körde vi in i den ena och så fick vi se husen på närmare håll. Det som förvånade mig mest var att inne i husen hade de tv-apparater och kylskåp. (Inte vad man förväntar sig direkt.) Dock är det ju fortfarande extremt små ytor, men för dem verkar inte husen vara det viktigaste. Alla hade så fina kläder på sig, vilket också var aningen oväntat. Dessutom såg många av dem glada ut vilket gjorde mig glad. :) De verkade på något sätt ha de bra även om de egentligen har det ganska dåligt. 
Ju mer vi åkte runt desto klarare blev det att kåkstäderna har ett eget samhälle. De har egna affärer, (frisörsalonger var populärt), de har kommit på många kreativa sätt att tjäna pengar på (en kille hade byggt en bro över floden där många gärna ville gå och för varje gång någon gick över fick de betala 50 pence), för allt handlar om pengar. De har en egen liten ekonomi som snurrar runt. Vid en del ställen hade de kött-stånd där de främst sålde kött. Och här snackar vi inga diskar med nedkylning, nej här slaktar de lammen på plats (ja jag såg döda lamm redo för att slaktas), det låg lammhuvuden utan skinn redo att stekas och inälvorna låg på grillarna, tillagade... Mitt i solen... Jag tror det dessutom var ca 2000 flugor som kalasade också! ;) Men för dem var det normalt. That's how they work. :)

Vidare åkte vi till en kyrka som låg i närheten. Det var ju söndag och gudstjänst. Jag måste säga såhär; jäääävlar vilket drag det var! De sjöng, dansade, publiken var med, ljudvolymen var sjukt hög och alla var glada och välkomnade det nya året som skulle bli "ett positivt år, med en bra attityd"! :) Som en stor gosspel kör typ. (Hade våra gudstjänster varit sådär hemma hade nog betydligt fler gått i kyrkan! :)) Det var riktigt coolt! Vi fick sedan åka vidare till ett lite "finare" kvarter med riktiga hus. Husen hade byggts på 1920-talet och från början hade arbetare bott där i "lägenheterna". Detta innebar 16 man på kanske 10-15 kvadratmeter... F r u k t a n s v ä r t ! Idag var det en familj i varje lägenhet och man hade egen toalett och dusch + två sovrum och en matsal. Vi fick komma in och titta och se hur det såg ut. Det första som slog emot en var lukten. Det luktade torkat kiss. Det andra var hur rummen såg ut. Jag trodde taket skulle falla ihop vilken sekund som helst. Slitet, halv förstört, ingen hållbarhet... Där bodde de! Och det var trots allt de bättre husen. 

Slutligen åkte vi in i en annan kåkstad och hälsade på en afrikansk doktor. En sån där som håller på med hokuspokus grejer ni vet. Han hade sitt tillhåll i en container och för att kunna utföra sin verksamhet behövde han ha döda djur. Så jag skojar inte när jag säger att det hängde kroppsdelar, skinn och grejer från döda djur överallt i containern... Och det luktade fruktansvärt! Guiden berättade att man gick dit om man var sjuk eller om man hade något problem så kunde doktorn berätta vad man kunde göra eller så blandade han ihop en dryck åt en och berättade när och hur mycket man skulle dricka av den. (Det var bl a fett från djur i dessa... Mer än så ville jag inte veta...) Jag fick nästan lite små panik där inne, men lyckades ändå ta två bilder som ni ser nedan. En på en hand och en på doktorn himself. Vem som helst kunde inte bli en sådan doktor utan det gick i släkten. 

Barnen i kåkstäderna lekte precis som alla andra barn. Kanske inte med varsin iPad i handen eller super exklusiva Barbie-dockor. Men de lekte. :) Guiden berättade att alla barn fick gå i skolan, men en del föräldrar hade inte råd att betala den obligatoriska skoluniformen, eller så behövde barnen helt enkelt arbeta för att stödja familjerna så alla gick inte i skolan. :( 

Jag tyckte det var väldigt intressant att få se det här. Det är hemskt, inte alls roligt samtidigt som jag på något sätt känner att det finns hopp och glädje i människorna som lever här. De har självklart svårt att jämföra med det liv som t ex många i Sverige lever idag, men jag som kan jämföra ser ju att det inte är ett enkelt liv som de lever. Jag har också förstått hur extremt bra jag har det. Jag får gå i skolan varje dag och jag får skolmat. Jag har massa onödiga saker jag inte alls behöver hehe och jag klagar ändå... Men det borde jag inte göra. Inte efter att ha sett hur alldeles för många människor lever i kåkstäderna runt Cape town. Apartheid systemet påstås kanske vara borta, även om svarta fortfarande lever med svarta i sina kåkstäder, färgade med färgade i sina och någon annan med sina och de vita lever inte i kåkstäder... Så det finns fortfarande en del att jobba på. Men det går framåt och det syns! :) Jag fick ett nytt mål i livet tack vare denna utflykt, men vad det är håller jag för mig själv.
Var nöjd med det du har. Det finns bra många människor som har det sämre. 

När vi kom hem från denna känslomässiga utflykt så åt vi lunch vid poolen och solade lite. :) Mot eftermiddagen drog vi oss till Water Front för lite shopping och sedan middag på "Greken" som vi kallade restaurangen. Det blev sole (fisk) för min del som avslutning på denna semester. Innan vi gick hem tittade vi på sjölejonen som bodde längst in i hamnen och sedan var det hem till hotellet för att packa. Imorgon var det dags att bege sig hemåt...