Jag saknar det.

Jag saknar att inte behöva bry sig. Problemen var aldrig större än att man inte ville att någon skulle vara med och leka. Jag saknar det enkla. Skolan var enkel. Jag saknar världens bästa lag, sporten som var min grej då. Jag saknar den extremt missmatchade klädstilen man hade. Jag saknar att vara blyg och inte våga prata med killarna. Jag saknar att sitta uppe på grenen i granen tillsammans med bästis och veta att vi verkligen var de enda som kände till det stället (och de två snyggaste killarna såklart). Jag saknar att bygga en egen myrstack och hoppas på att myrorna skulle flytta dit. Jag saknar M, G & H. 
Det känns helt sjukt att veta att allt är borta nu. Att byggnaderna inte står där längre.