Under de senaste två veckorna har jag fått uppleva något jag aldrig vill uppleva igen. Det jag har genomgått dem senaste 5 dagar har inte varit roligt. Jag har känt mig helt död i hela kroppen, totalt utmattad. Huvudet har dunkat, febern har stigit och hals + öron har tävlat om vem som kunde göra ondast. Jag har varit pigg i huvudet, men hela kroppen har bokstavligt talat skrikit NEEEEJ! 

 

Nu vet jag att flera tänker; "Men varför har du inte bara varit hemma från skolan...?"

Och ja det har ni helt rätt i, för det är vad jag borde varit. Men riktigt så lätt har det ändå inte varit, eftersom jag själv inte riktigt förstått hur dåligt jag mått. (Eller egentligen har jag nog förstått men inte velat inse det...) Vad detta leder till är ju att jag bara går och drar ut på det hela, jag får må dåligt under en längre tid. Men nu är det slut med det! 

 

Jag tror att dem flesta av oss någon gång känt såhär. Man mår dåligt men man tror att kroppen ska orka och då struntar man helt enkelt i vad man känner. Det var precis det jag gjorde. Jag lyssnade inte på min egen kropp och nu sitter jag här sjuk, tack vare att jag fortsatte göra saker när min kropp sa ifrån. 

Så det jag ville få fram i detta röriga inlägg var att det är så extremt viktigt att lyssna på sin kropp. Jag har lärt mig en läxa nu och oavsett vad jag har inbokat när min kropp säger ifrån framöver kommer jag lyssna på den. För det ÄR inte värt att gå runt och må såhär; tro mig! 38 graders feber i skolan är ingen hit... Jag tänker inte ens försöka låtsas att jag mår bra nu, för det gör jag inte. Så nu ska jag bädda ner mig i sängen och VILA så att jag blir frisk! Vi hörs snart igen! :)